Begynnelsen...

Begynnelsen - varför bilda ett band?

Beroende på vem man frågar blir svaren olika. Det finns ju många svar och olika anledningar. En gemensam nämnare är naturligtvis att gilla musik. Men det stannar inte där. Det går längre. Att framföra musik, sjunga och/eller att spela ett instrument är ett steg längre. Att spela i grupp innebär ytterligare steg. Gruppen, bandet eller orkestern blir en helhet som av många upplevs som något mer än bara den enskilda sången eller det enskilda instrumentet. Känslan av att tillsammans skapa harmoni – en samklang.
Vår musikaliska bakgrund har formats och sett ut på olika sätt. Gemensamt är att den började i unga år. Fyra av oss spelade tillsam-mans under 60-talet i vad som då kallades popband, en av oss har sin bakgrund i jazz och jazzorkester, en annan spelade i orkester och sjöng i kör och ytterligare en växte upp med mycket musik i familjen, utbildade sig musikaliskt för att lära andra.

Våra musikintressen formades redan i unga år men vi lät var och en musikutövandet ligga på is – ibland för en kort tid – ibland i många år. Anledningarna varierar men ett uppehåll behöver inte vara av ondo. Det kan skapa ny lust och ge nya infallsvinklar och synsätt – inte minst musikaliskt.

Återresan till musiken såg olika ut men har för alla en gemensam nämnare - Årstarevyn. Kombinationen av skådespeleri med sång och musik förde oss samman. Inte minst för att få framträda för publik och få uppskattning.

Det var inspirerande, och därtill upptäckte vi ett gemensamt intresse. Ett gemensamt revyskapande under flera år ledde till slutsatsen att musik är så kul att vi startar ett band – ännu mer av musikalisk konversation, mer detaljslipning, mer genomtänkta arrangemang – med andra ord – mer och bättre musik! Får vi spela för andra som därtill gillar det vi presterar får vi en extra kick. Och där står vi nu och vår musikaliska resa fortsätter…        


Vi som är Bortom Retro Band

Bo Lindqvist:

Snart 68 årig ”fritidsförvaltare”, som år 2010, efter c:a 40 års uppehåll fick möjlighet att återuppta trummandet tillsammans med sina gamla spelkompisar från 60-talet. Hanterar trummor men även cajon och lite bongo-trummor. Musiken är ett stort intressen, men även resor, god mat och familjen är viktiga.


Thomas Lindfors, 67 år, som gillar stål mellan fingrarna. Han spelar bas och sjunger. En man som inte gödslar med ord men gärna skrattar i livet...


Bengt Hillendoff

När jag gick på mellanstadiet skrev jag i en uppsats att jag ville bli frisör. Så blev det inte, men i bandet spelar jag sax. Jag spelar också på hästar, men ännu har jag inte gjort några klipp. Jazz, blues eller rock spelar ingen roll. Bara det svänger. Och det gör det när Bortom Retro Band drar igång.


Anna Ericson, sjunger som hon föddes med mjuka fina stämband, aldrig skrek som andra barn utan bara jollrade fina stämda toner.

Här har hon ett gäng där hon får hitta sina stämmor!

Lena Elster, 58-årig Årstabo som gärna står på scen, vare sig det är i bandet, i en revyföreställning, eller som frilansande språklärare. Lena sjunger och spelar diverse rytminstrument och trivs allra bäst när hon får utöva stämsång. Att sjunga i stämmor är enligt henne ”att fylla på sin lyckopåse”.

Förutom bandet gillar Lena havet och "Trållan", sin Danska tråla-re på 35 ton - det krävs en skepparkunnig dam för att föra henne med grace...


Clas Linder, Jag är numera ”friherre”, efter ett yrkesliv som bil-lots och ”fackpamp”. Jag började musicera under första halvan av 60-talet då varje ung man med musikintresse och självaktning skulle vara med i ett popband. Och så blev det. Tillsammans med Bosse, Gunnar och Thomas, även de i Bortom Retro Band, blev det många spelningar på ungdomsgårdar och klubbar i Stockholmsområdet innan diskoteken förpassade ”coverban-den” till garderoben. Då var rock, pop och till viss del blues som gällde – så även nu men min musiksmak har breddats till omfatta även americana och s.k. alt-country, dock inte den utslätade musik som de flesta förknippar med country. Även instrument-utövandet är breddat - från enbart gitarr till att omfatta även mandolin, lap-steel och munspel. Skulle en sång kräva banjo går det troligtvis att ordna. Och vem vet – i Bortom Retro Band finns plats för det mesta.


Gunnar Aneer, påtagligt överårig popmusiker som redan gått in i det sjunde decenniet och kanske även i sjunde himlen. Har lik-som flertalet i bandet utökat repertoaren betydligt sedan pop-tiden. Har inget emot att stå på scen men brukar inte vara den som märks mest trots att han redan som liten gillade att låta. Trakterar ett antal till åldern komna gitarrer, samtliga egenhän-digt ombyggda för att låta bättre. Numera klinkar han även på ett betydligt modernare keyboard som inte modifierats än. Sjunger och får ibland till hyfsad stämsång där sådan ingår. Musiken är ett av flera livselixir, ett som tagit en större del av livet med åren. Göra musik, att komponera egen eller att spela musik ihop med och för andra höjer livsglädjen. Gillar att dra sladdar men är inte sladdbarn. Har därför även orkesterns kopplingsschema i huvu-det.